Petrus är även han Roan, men en lite vanligare variant. Han är dock Ridgeback, och när jag köpte dessa gossar tänkte jag inte så mycket på Petrus utan Blackie men nu i efterhand så är jag hel kär i Ridgebacks!

 

Petrus fick hjärnblödning när han var yngre, och blev nästan helt förlamad. Han återhämtade sig helt, förutom den lilla detaljen att han inte kan para. Jag har inte testat att para med honom, och antagligen så är det ingen idé att göra det heller, även om han är på Blackie ganska mycket ibland. Vi får se, men planen är i alla fall att han bara ska vara sällskap =)

 

Den här killen vill gärna vara tuff, men egentligen så är han väldigt feg. Han kan komma fram när man ger mat, men när man väl ska bjuda på något kastar han sig bakåt. Han kommer i och för sig fram på en gång igen, men lite feg är han. Även denna kille är snäll att plocka upp och hålla på med, klippa klor är inga som helst problem!

 

Kommer absolut att skaffa någon mer Ridgeback i framtiden, de är hur läcker som helst =)

 

 Petrus kommer från Miriam Johansson !

 

 Vikt

 

Blackie ställdes ut för första gången i Hållnäs den 2/3 -13, han fick ihop 90p och sitt första silverkort! 

 

Blackie är verkligen det marsvinet jag drömt om! Älskar svartvita djur, och ända sedan jag såg en roan för första gången så ville jag ha en just som Blackie, nämligen Black Roan.

 

Hur det kom sig att Blackie kom till mig är än idag helt overkligt för mig. Jag sökte lite på internet efter just Black Roan marsvin och så kom en sida upp där det var en till salu, tillsammans med ett annat marsvin vid namn Petrus. Jag smsade ägaren och frågade om de fanns kvar, och visst gjorde de det!

 

Blackie och Petrus kom till mig den 19 November 2012. Blackie är ganska blyg av sig, och sitter gärna i "sitt" hörn och bara tittar. Bjuder jag på något gott så självklart tar han det, och är alltid snäll att lyfta upp och tex klippa klorna på. En lugn och trevlig kille som kommer lämna fina små bebisar =)

 

Blackie är ganska liten till växten, men har ökat ganska mycket i vikt sedan han kom hit. Han är verkligen en go liten kille, och jag hoppas att han tuffar på sig lite mer nu när han börjat vänja sig vid mig ordenligt =)

 

 

Candy är snäll och rar tjej som jag själv fött upp. Hennes mamma Clara var världens snällaste, och det var verkligen något som Candy fick också. Hon har aldrig någonsin varit dum, hon accepterar allt den här tjejen!

 

Något som är väldigt speciellt med Candy är att hon pratar, så fort man lyfter upp henne så pratar hon. Vilket är väldigt roligt, eftersom jag aldrig har haft en kanin som pratar förutom hon.

 

Candy har aldrig fått någon egen kull, men eftersom hon har haft kullar runt om kring sig innan så tror hon ibland att hon har bebisar. Hon boar och gör i ordning, hon matar säkert och tar hand om ungarna också men hon har ju aldrig några riktiga. Varför hon aldrig fått någon egen kull kan jag inte svara på, för det är väldigt synd att Claras blod kommer försvinna när Candy går bort.

 

Jag har länge sagt att Candy är min sista kanin, men det återstår att se. Jag tycker väldigt mycket om denna kanin, och jag ska verkligen ta vara på tiden som vi har kvar. Än hoppas jag att det är många år kvar, men man vet ju aldrig.

 

Candy blir 6 år i sommar, och hon var den första kullen som jag tog. Hennes mamma var en svartbrokad Hermelinkanin, och hennes pappa en Chinchillafärgad Lejonhuvadkanin. Kombinationen blev riktigt bra, och ska jag ha någon mer kanin så ska jag absolut ha en hermelin eller en holländsk.

Fler bilder kommer!

Igår blev det rengjort i burarna åt alla djuren, det vill säga marsvinen och kaninen.

 

Jag har ju ganska stora burar åt mina marsvin och kaninen, så jag lägger tidningar i botten och spånet ovanpå. På så vis är det ganska enkelt att städa, man bara rullar ihop tidningarna och slänger dem i en stor sopsäck. Det ska inte vara mera komplicerat att ha stora burar till marsvinen, än att ha vanliga gallerburar =)

 

Kaninen däremot är det ännu enklare att städa åt, hon har en toalett som man bara tömmer och fyller på med spån. Henne behöver man sällan göra helrent åt =)

 

Kloklippning blev det för hela högen också! Lina tjöt som vanligt, Amy hade inte tid att sitta still och grabbarna skötte sig klockrent och även kaninen Candy. Roligt med så olika individer, men skönast skulle det ju vara om alla vore lika lätta som grabbarna och Candy. Men det kommer nog på Amy det också =)

 

Ska försöka att uppdatera här lite bättre, men vi får se hur det blir. Man kan i alla fall gå in här och läsa om marsvinen som jag har, och kaninen förstås. Ha det bäst!

Golden/White
 

 

Amy blev utställd i Hållnäs 2/3 -13 för första gången och fick ihop 91p (pet) !

Amy är min första egna uppfödning! För mig så är hon helt perfekt, just ett sådant marsvin som jag fastnar för. Självklart ska hon få bo kvar här, och förhoppningsvis bli mamma! (Lina är mamma åt Amy)

 

Amy har verkligen fått det bästa från Lina, och det är att hon är tuff och vet vad hon vill. Tycker Amy att man väntat för länge med att komma med grönsakerna så hörs hon, hon har ett sånt himla högt skrik att det hörs i nästan hela huset. Hon är dessutom väldigt busig, och sitter ofta på hustaket på husen i buren.

 

Amy kommer även hon fram och ska smaka på det man kommer med, men är något kräsen och tar inte alla grönsaker direkt. Hon är dessutom ganska underlägsen mot andra marsvin, och vill inte vara i samma hus som andra. Och hennes skrik kommer fram även då, fast det andra marsvinet inte har gjort något.
 

Det här är en otroligt härlig liten tjej med humör, hon vet vad hon vill och är inte rädd för människor. Pigg och sprattlig kan hon vara när man håller i henne, men absolut inte rädd, hon har bara inte tid att sitta still =)

Amy fick sin första kull 23 maj -13 !

 

Lina som hon heter till vardags kom till mig 14 Juli 2012, och fick bo med min hane som blev ensam någon dag innan. Så nu har hon fått två underbara bebisar som finns under "Kull A" !

 

Lina är en härlig individ som vet när det är matdags, då kommer hon fram och ska ha smakprov direkt! Kloklippning gillar hon inte alls, skriker och har sig men ändå så hade det inte hänt något när jag klippt klorna på henne. Fast, hon är ju en bestämd liten dam som verkligen vet vad hon vill, så det är ju inte undra på att hon säger ifrån ;)

 

Den här tjejen är trots sin bestämdhet mycket snäll och trevlig, pratglad och som man kan hela konversationer med. Hon vet vart hon vill ha de andra marsvinen, men har aldrig varit dum men som sagt bestämd.

 

Lina har haft många kullar, men nu är hon pensionerad från aveln och får nu som uppgift att uppfostra de andra marsvinen. Kan säga att hon lyckats jätte bra med Amy, hennes dotter =)